Idag var vi och träffade Claras fröken som hon ska ha till hösten i f-klassen. Clara var så sur och grinig och vägrade prata så det var jag och Anders som fick berätta lite om henne så fick hon vara ifred.
Det kommer nog att bli jättebra :-)

När vi kom hem så hjälptes vi alla åt att plantera våra nya krusbärsbuskar, Gabriel valde plats och det blev jättebra. Nu får vi hoppas på många bär så barnen kan gå och plocka och äta i sommar.

Clara önskade amerikanska pannkakor med lönnsirap till middag och det blev jättegott, hon åt faktiskt bra vilket inte har hänt på flera dagar.

I morgon ska jag försöka sortera loppis kläderna och grejerna och ställa undan det i förådet. Möblerna måste bäras upp på vinden igen eller om jag ska sätta ut annons kanske!?
Jag mår bättre och börjar komma tillbaka igen och hoppas att jag kan få må bra ett tag nu om jag håller mig lite i skinnet ;-)

Ta hand om varandra! Kram

Jag har varit ganska dålig några dagar så jag har inte kunnat göra någonting. Vi hade loppisen här i lördags och det var jättekul men stressigt då jag gärna vill ha allting perfekt så lördag kväll började smärtorna från helvetet och hela kroppen var stel, varenda muskel gjorde ont och på natten kom migränen. Så när jag blev väckt på söndag morgon för att bli uppvaktad på mors dag hade min man en bricka med sig med the, ett glas vatten och min medicin ;-)
Clara hade gjort ett sånt underbart kort till mig och Gabriel hade köpt en orkide <3 Jag blev så glad.
Stora killarna messade grattis <3

Hela söndagen låg jag och kunde inte ens gå upp från soffan, det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle dö, jag ville nog dö just då för att slippa ha ont och kunna andas.
Barnen åkte till kompisar så dom slapp vara hemma och se mig iaf, på kvällen var Ganriel så sur och grinig så jag frågade vad det var och då sa han att han hatade när jag var dålig :-( lillgubben min; jag med!
Måndag var lite bättre men jag kunde fortfarande inte göra något så först idag har jag kunnat vara uppe lite och kunnat äta. Alla saker från loppisen står fortfarande kvar i hallen och väntar på att jag ska sortera och ställa undan allt. Det är stressigt men jag orkar inte ta tag i det än.

Var på KBT möte på förmiddagen och fick ny tankeställare, hur mina tankar ställer till saker för mig och hur jag kan lära mig att tänka rätt, komplicerat men det lät rimligt.

Om en månad är jag utförsäkrad och får inte vara sjuk på tre månader utan blir överföst på arbetsförmedlingen. Undrar vad sjutton dom ska med mig till?!
Är jättenervös vad dom kommer att hitta på.
Fast om FK hann få in intyget från läkaren så skulle dom pröva helt sjukbidrag innan jag blev utförsäkrad men sån tur har jag väl inte. Det är både positivt och negativt med sjukbidrag, det positiva är att jag "får" vara sjuk och slippa jaga sjukskrivning varannan månad och det negativa är att jag verkligen måste inse att jag är sjuk och kommer att vara det och att det blir katastrof ekonomiskt så jag vet inte om jag ska hurra eller gråta.

Jag blev riktigt besviken på min smärtläkare, fick äntligen svar men han ringde inte som jag hade bett om utan skrev i mina vårdkontakter.
Han skrev att han har inga resurser att utreda mig och ville jag inte äta den medicin som jag åt så fick jag väl sluta om jag inte var nöjd!!!
Herregud! Jag bara gapade en lång stund. Det var som ett skämt.
Den medicin jag äter är farlig att bara sluta med och den andra läkaren som skrev ut den från början sa att jag absolut inte fick göra något utan en läkares hjälp och att jag nog var tvungen att läggas in om den skulle ändras, och så skriver han så! Han bryr sig verkligen inte alls om mig.
Så jag sitter fast nu, Han hjälper mig inte och ingen annan får göra någonting med min medicin.
Hade jag varit frisk och orkat hade jag nog anmält honom men jag orkar inte hålla på mer nu, jag har försökt hela våren utan att någon lyssnar så nu är jag så trött.
Den lilla energin jag har vill jag lägga på mina barn och så får jag bara acceptera att jag får ha det så här.

"Livet är inte lätt för det är ganska svårt"

Kram