Jag tycker inte om måndagar, då har jag som jobbigast och är alldeles slut efter helgen då jag vill vara mamma. Har legat hela dagen, förutom då jag gick ut och gav kaninerna vatten. Det är kallt idag så hade jag haft nån möjlighet så hade jag stannat inne, jag kunde knappt andas och fast det var flera timmar sen så har jag fortfarande jätteont. Jag måste nog ringa och fråga någon om det är något som jag kan göra, jag vill ju kunna vara ute med mina barn!

Jag har gjort om reglerna här hemma, när barnen kommer hem så får dom titta på tavlan vilken syssla dom har för dagen och när det är gjort så får dom leka, spela spel eller vad det nu är dom vill göra. Det har varit mycket fusk och när jag är sjuk är det inte lätt att hålla efter, det blev oftast panik vid läggdax då dom kom på att dom glömt. Det funkade bra idag och dom var positiva och ivriga så jag tror det här blir bra :)

Clara åkte i säng vid middagen idag igen, hon var otrevlig, skrek att maten var äcklig och hon tänkte minsan inte äta! Jag förstår inte vad som hänt med henne :( visst har det varit problem vid maten att hon inte vill äta och att hon inte har matlust om hon fått i sig mjöl el nåt men så här otrevlig har hon aldrig varit. Det är som om hon testar mig. Hon fick en varning men fortsatte så då var det bara att borsta sina tänder och krypa i sängen. Jag gick in efyer ett tag och pratade med henne och först skulle hon inte erkänna att hon gjort fel men sen bröt hon ihop och grät och bad om förlåtelse. Man ska aldrig somna osams utan att ha rett ut saker och ting så nu hoppas jag att hon förstod varför och att det inte händer fler gånger. Hon somnade direkt efter <3
Älskade unge, jag kände mig lite elak men samtidigt måste hon förstå att jag menar allvar och det jag säger gäller.

Gabriel läste sin läsläxa för mig och han har blivit så duktig, vilken skillnad från ht. Han är stolt han med och det märks att han tycker det är roligt så vi läser varje dag ett stycke sen har vi börjat på en ny bok som jag köpte i julklapp till honom. Det är Anna Jansson som börjat skriva barndeckare :) Den handlar om Emil Wern och han har en detektivbyrå! Ett tips!

Ta hand om varandra! Kram

.....jag har haft med alla mina barn Jag och småttingarna har städat åt kaninerna, det var vidrigt! Allt hade fryst fast så att jag fick hacka lös allt ;) det tog sin tid och när jag var klar kom ambulansen hit med blåljus och stannade så jag gick dit och frågade om dom behövde hjälp, dom hade fått nån konstig adress av sos som inte ens jag kände igen och jag fick lite panik då jag vet att har dom blåljus så har dom bråttom och nån sitter och väntar! Jag hoppas verkligen att dom hittade snabbt så det gick bra.
Det har varit krångel ända sen dom bytte adresser här för några år sedan och dom bytte för att det skulle vara gatuadresser istället och för utryckningsfordon skulle hitta lättare! Mmm inte vet jag om dom gör det, flera gånger när jag åkte så fick Anders prata med dom och lotsa dom genom telefonen och en gång åkte dom fel. Men nu har jag åkt med dom flesta som kör så nu hittar dom ;) Hemskt!
Men det är faktiskt viktigt att dom kommer fram snabbt och att deras gps fungerar!

När jag kom in kunde jag inte andas, det var jätteläskigt. Det var som om lungorna krampade och hur jag än drog efter luft så fick jag inte tillräckligt, det var värre än känslan att andas genom ett sugrör. Jag kan inte gå ut :( Det var nog för kallt och jag drog in mycket kalluft.
Efter en tag så var jag tvungen att börja med maten, jag fick sitta på en stol då jag inte orkade stå på benen. Jag fick hjälp som tur var :) Idag testade vi Per Morbergs köttfärslimpa och alla åt även idag med god aptit, det blev inte en smula kvar :) Ja inte Clara då, hon skrek; jag vill inte äta, det är äckligt! och betedde sig väldigt illa så hon fick gå ifrån bordet utan mat och faktiskt gå och lägga sig utan mat. Elakt? Ja kanske, men man skriker inte så som hon gjorde och man smakar på maten innan man kan yttra sig så jag fick nog. Det är inte första gången det händer så jag hoppas att hon verkligen förstår att man inte gör så och att jag blir ledsen då jag verkligen hade kämpat för att kunna ge dom god mat idag.

Fammo kom hit idag och hjälpte mig att stryka och sätta upp gardinerna i vardagsrummet, det var skönt att få ner julgardinerna och så jättesnällt att hon kunde komma och hjälpa mig med det.
Jag blir alldeles kallsvettig så fort jag gör någonting och orkar inte vara uppe långa stunder åt gången. Jag hade hoppats att framstegen skulle gå fortare, det tar alldeles för lång tid.

Clara har pysslat klart sin smyckes tavla och den blev sååå fin. Hon är så duktig att pyssla.

I morgon börjar en ny vecka och jag hoppas den kommer gå smärtfritt utan några problem eller katastrofer ;)

Kramar

Idag har jag inte gjort mycket. Det blev inte många timmars sömn eftersom jag låg och funderade halva natten. Det var så många känslor som kom tillbaka som jag inte velat känna på många år, hjärtat gråter. Det är tungt och svårt att hantera när alla känslor faller över mig på samma gång. Jag önskar att någon kunde säga när det kommer att bli lättare. Tiden läker alla sår, javisst det gör den nog men hur länge tar det innan den värsta smärtan är borta? Jag hoppas att du väntar på mig min älskade son....

Anders och barnen tog skotern och åkte ut till slogboden och grillade idag, så avundsjuk! Jag älskar skoterutflykter men tyvärr blir det alltför sällan då kalluften gör att jag får hemskt ont i lungorna och tungt att andas. Kul att barnen fick komma ut lite :)
När dom kom hem så lagade vi mat tillsammans, jag, David och Anders. Vi hade jättekul och David är så duktig.
Vi lagade Per Morbergs pannbiff med lök och alla älskade det! jag var också tvungen att smaka och det var hemskt god smak, inte alls som mina vanliga biffar. Kul att testa nåt nytt och det var inte krångligt heller.

Efter maten åkte Anders och Gabriel och skulke sova vid stugan. Jag och prinsessan har haft lördagsmys med både godis och film :) hon har fortfarande godis kvar sen jul! Och filmen var hennes favorit :) Madicken såklart.
Nu ligger hon i våran säng, hon fick välja i kväll och tog pappas sida :) Det blir urmysigt att få ha henne brevid mig en hel natt och ligga och snoza på henne ist för en gubbe som snarkar och luktar hydralolja ;)

Sov så gott! Kram

Nu är det precis 11 år sen jag fick begrava min älskade son. Det tog tid eftersom vi bestämde att skicka honom på obduktion, först sa jag blankt nej, jag ville absolut inte men efter några dagar och mycket disskutioner så sa vi att det är säkrast att få veta varför utifall att vi skulle få flera barn. Vi ville absolut inte vara med om det här igen.

Och visst var det tur, vi båda bär på gener för en genetisk njursjukdom som gör att njurarna blir förstorad så lungorna inte kan utvecklas och det heter Potters syndrom. våran son hade värsta typen, det finns olika och som längst så hade ett barn levt 11 dagar. Med Gabriel och Clara fick vi åka till Uppsala på klinisk genetik och göra moderkaks prov. Både Clara och Gabriel är anlagsbärare som vi.

Tänk att träffa någn med samma genfel, det var en på flera miljoner men jag lyckades. Det var absolut ingenting som jag tänkte på med mina andra barn, man förväntar sig att få ett friskt barn tan några som helst skavanker men med facit i hand så har man en otrolig tur om det går bra, det är så mycket som behövs gå rätt och det är otroligt dom gånger det gör det så man ska vara väldigt tacksam för dom fina barn som man har.

Begravningen var vidrig, innan skulle vi bestämma blommor, musik och allt annat men jag orkade inte, jag brydde mig inte alls utan jag var instängd i min bubbla. Anders och prästen fick göra det mesta, jag sa bara ja. Visst ångrar jag mig, lika så att jag inte tog några kort!!! Sjukhuset tog kort men på alla kort har han mössa på sig och så blev det fel så korten var i färg! Det skulle vara svartvita då det ser lite läskigt ut när läpparna är blålila och naglarna blå så det var inte så kul men min syster fixade svartvita kort åt oss.

Barnen fick välja en låt som skulle spelas och dom valde teddybjörnen fredriksson, Johannes var då 8 och David 6 år.

Vi var bara dom närmaste på begravningen, det räckte gott och väl. Jag kommer inte ihåg så mycket av själva begravningen, jag bara grät och tyckte att livet var så fruktansvärt orättvist. Där låg min son, i den allra minsta kista som fanns och jag skulle aldrig mer få se honom, hålla honom i mina armar.

När kistan skulle sänkas ner i det enorma hålet i jorden så gick mitt hjärta i tusen bitar och jag hör någon skriker NEJ! Jag vet inte vem det var, tror det var Anders lillebror, det var fasansfullt! Sen skulle vi bara lämna honom där och åka hem! 

Efteråt samlades vi hemma hos oss men det kommer jag inte heller ihåg någonting av förutom att jag bara ville att alla skulle åka, jag ville vara själv.

Det tog väldigt länge innan jag villeträffa nån, prata i telefon eller åka och handla, Anders fick sköta allt för jag orkade bara inte träffa folk så jag isolerade mig totalt men som tur var så har jag helt underbara vänner som inte accepterade det, dom ringde tills jag pratade, kom på besök.

Då fick jag verkligen veta vilka mina riktiga vänner var <3

Så nu 11 år senare så finns känslan fortfarande kvar hos mig, den kommer aldrig att försvinna.

Kramar Catarina

Jag har legat hela dagen och är fortfarande helt slut och utan kraft. Det är så trist att inte få någonting gjort.
Idag kom Gabriels försenade julklapp från fammo, han fick en scooby doo bil i julklapp men inga figurer var med så då kom dom nu och extra slime :) Han och Clara har lekt hela kvällen med det och haft jättekul.

Det kom även nytt pyssel idag så Clara har börjat att måla det så får hon dekorera i morgon, det ska bli en smycketavla när den är färdig.

I går saknade jag ena hamstern (sötis) när vi gav dom mat, dom brukar alltid komma fram då och äta och sen springa i hjulet men Sötis kom inte så vi tänkte att hon kanske sov, i dag när vi skulle ge dom mat så ser vi maten är kvar i skålen och ingen Sötis....
Jag lyfter på huset och där ligger hon, död!
Vi har inte sett att hon varit sjuk eller betett sig konstigt så det var jättemystiskt och Gabriel är såklart jätteledsen :(
Så nu har vi en hamster i frysen!!! Jag kastar inga djur utan vi får begrava henne till våren när tjälen gått ur backen. Det känns vidrigt men jag har inte så många val direkt.
Clara var så snäll och sa till Gabriel att nu kan dom dela på hennes hamster och ha den tillsammans, älskade unge <3

Ta hand om varandra! Kram

Jag saknar mat! Tittade på sveriges mästerkock i kväll och jag blev så sugen, det såg så gott ut och tänk om jag hade deras skafferi! Det är helt underbart med precis allt i :)
Jag kommer inte ihåg hur längesen det var jag kunde äta en måltid, det enda jag får i mig är Gi knäcket, vatten och ibland en omelett.
Det borde vända snart eftersom medicinen är slut.
I kväll har det gjort riktigt ont i ansiktet, det kliar, bränner och gör riktigt ont. Det blir bara värre och värre så idag fick jag ta maxdos antibiotika.

Jag mår bättre nu, jag har fortfarande ont men det funkar. Kroppen är fortfarande utmattad så jag orkar inte vara uppe långa stunder men det går frammåt :) i natt sov jag faktiskt 4 timmar i sträck!!!
Så snart borde jag vara på benen :)

I kväll bråkade och tjafsade Gabriel och Clara över en timme efter att dom lagt sig så jag fick nog tillslut och flyttade Gabriel till Johannes rum och jisses så arg han blev! Jag får nog ta ett samtal med honom i morgon om det är något som är jobbigt!?
Det är ont i magen, vill inte till skolan och så sur och dum på lillasyster, känns lite som om det är nåt på gång i gen.
Det är synd om Clara som ska få ut för att han mår dåligt.

Nu ska jag klippa klorna på Vilja innan jag lägger mig, det "klickar" när hon går på golven :)

Sov så gott! Kram

...intresserad att se det lösenords skyddade inlägget får lämna kommentar här och mailadress så mailar jag lösenordet, jag vill inte att "alla" ska kunna se hur hemsk jag ser ut nu, jag har skrivit och lagt ut bilder om Rocasean som slagit bakut i mitt ansiktet!

Kramar Catarina