Nu har jag fått ungarna i sängen! Clara har fortfarande runt 38° i feber men Gabriel är frisk, och det märks.
Dom har lekt och emellanåt bråkat. Jag är alldeles däckad av både smärtan och förkylningen :( så ta hand om dom är inte det lättaste.
I morgon tror jag att jag måste ha hjälp annars klappar jag ihop totalt. Det är ju synd om Gabriel också när han är frisk och ska umgås med oss sjuklingar, men han är också duktig att hjälpa mig! Han hämtar saker och fixar mat och annat som jag inte orkar.


Det är så typiskt att jag ska åka på det här när jag redan har ont, det blir ju så mycket värre för mig.

Nu dom här dagarna och sedan det blev klart att jag inte skulle kunna åka till Tuija och hälsa på så har jag känt mig mer instäng än vanligt. Jag blir galen snart, jag kommer ingenstans utan måste be om hjälp hela tiden. Jag saknar att kunna ta bilen och hälsa på, åka och handla ensam. Men det är mycket bara känslan att vara låst!
Jag är så trött på det här och jag hoppas att 2013 ska komma med en förändring, jag orkar inte ha det så här länge till och till vilken mening. Varför fortsätta kämpa om det inte finns nåt att kämpa för?

Ta hand om varandra! Kram

Minimalt med sömn i natt, Clara har petat på mig varje timme. Dessutom har jag haft ont och min förkylning gör att jag har ont i halsen och ingen röst.
Gabriel sov nästan till elva som tur var! Det var skönt att få vakna till i lugn och ro när man inte är människa.
Nu ligger vi alla tre i soffan, eller barnen spelar. Gabriel frisk och Clara är piggare men har fortfarande 38°, jag däremot förstår inte hur jag ska överleva dagen.
Jag hoppas att Clara kan somna lite så jag oxå får en chans att slumra. Är så trött....

Önskar jag kunnat få lite ensamtid snart, jag behöver ladda mina batterier.

Ha en bra dag! Kram

Jaha så bra gick det med den sömnen...Clara vaknade vid halv tolv och skrek skräckslaget efter Gabriel och när jag ska hålla om henne så känner jag att hon är glödhet! Fram med termometern och det visar att hon har 38,9 ° jippi precis vad jag behövde nu!
Hur i hela friden ska jag klara det här!?

Jag har aldrig fått henne att ta febernedsättande utan sist fick vi ge henne suppar och det var inte alls kul. Så nu tog jag fram en klubba och talade om att om hon var duktig och drack medicinen skulle hon få den efteråt. Jag trodde inte mina ögon, hon drack alltihop och jag blev så stolt över henne! Duktiga, modiga Clara <3

Nu får jag sitta uppe med henne tills febern sjunkit lite, jag är lite rädd för feberkramp då en av mina haft det.

Nya året börjar inte speciellt bra men jag får hoppas att det blir desto bättre sen!

Sov så gott! Kramar