Vi fick ihop både knäck och pepparkakor på eftermiddagen, trots att jag hade feber. Ischokladen får vänta lite tills jag orkar, det är inte speciellt kul att hålla på när jag knappt orkar stå på benen och jag blir alldeles kallsvettig. Barnen fixade pepparkakorna och jag satt på en stol brevid spisen och rörde i knäcken :) 

Det blev både gott och bra tillslut så nu har vi pepparkakor så vi klarar oss.

Jag fattar inte vad det är med mig, varför blir jag aldrig bättre? Feber var och varannan dag och det finns absolut ingen ork och så fort jag gör någonting så blir jag alldeles kallsvettig.

När jag var färdig och hade städat undan i köket så var min kropp så slut att jag klarade inte av att röra mig mer, jag satt i soffan helt slut och med en smärta som inte är av denna värld, jag orkade inte ens prata. Jag hoppas verkligen att läkaren hör av sig innan jul ledigheterna. Så här vill jag inte ha det för under lovet vill jag görta saker med mina barn! Åka skridskor, skidor, skoter, hälsa på våra vänner...inte ligga i soffan!

Jag håller båda mina tummar att det kommer att lösa sig. Smärtan i lungorna vet jag att den aldrig kommer att försvinna, den får jag leva med. Likaså fibromyalgin men det här andra som kommit och som gör mig till en icke människa det är inte rättvist alls. Jag har ju mått mycket bättre, orkat vara uppe i perioder, kunnat köra bil. Alla dom här småsakerna som tillkommit har sänkt mig totalt och jag vägrar att fortsätta ha det så här! Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska göra och läkarna verkar också ha problem med det.

Mitt nyårs löfte blir att jag ska göra allt jag kan för att komma på benen igen! 

Jag har ju faktiskt struntat mycket i mig själv och lagt all min energi på barnen och alla deras läkar/logoped besök. Dom är viktigast för mig men samtidigt om jag ska kunna ge dom det dom behöver så måste jag bli bättre.

Nu ska jag ta ett bad så kanske smärtan släpper lite så jag får sova lite i natt.

Sov så gott! Kram

I natt blev det inte mycket sömn, var tvungen att sitta och sova i soffan, det fungerar inte lika bra i sängen. Jag hade glömt att dra ner värmen så det var hemskt varmt inne, i sovrummet har jag mellan 16-18 grader varmt annars sover jag så dåligt så försöka sova sittande när det var över 22 grader och försöka andas var ingen höjdare alls!
Det känns nästan som om lungorna har dragit ihop sig och det knarrar när jag andas och det gör så ont. Djupa andetag går inte så det blir en flämtande ytandning.
Jag är så trött på det här! Önskar mitt liv tillbaka men ångrar absolut inte att jag fått min älskade dotter <3
Nu blir det vila tills barnen kommer hem för då hoppas jag att vi ska kunna koka knäck och göra ischoklad tillsammans :)

Ha en bra dag! Kram