Nu känner jag mig så nere, det är så tråkigt att det aldrig händer någonting! Jag ska hela tiden ringa och jaga läkare, dom lovar utredningar och att dom ska fixa saker hit och dit men ändå händer det inget! Allting står stilla än en gång och jag har sån lust att bara lägga ner allting och bara lägga mig platt på rygg och strunta i alltihop! Men det kan jag inte, jag har ansvar för så många människor som litar och tror på mig. Kan inte svika dom och jag kan framför allt inte svika mig själv!

Men jag skulle önska att allt kunde vara lite lättare, jag behöver hjälp med flera saker men det drar ut så på tiden, jag vill leva nu! Inte ligga här som ett paket. Jag vill jobba och känna mig behövd.

Det gör ont både psykiskt och fysiskt!

Det finns ingen energi kvar, snart inget hopp. Börjar ställa in mig på att leva så här.

Men det är inte mänskligt.

Tex så skickade jag via mina vårdkontakter (min läkare tycker det är bästa sättet att kontaktas på då det är kort teletid) att min medicin behöver ses över och justeras då jag ätit samma dos i två år men nu har det gått 1,5 månader och två påminnelser utan ett svar. Jag känner mig osynlig, ignorerad! Som om det inte alls är viktigt att min smärta har blivit så mycket värre senase 5 månaderna. 

Det gör tydligen ingenting heller att jag inte har nån matlust och knappt kan äta någonting men ändå har gått upp över 15 kg på några månader!

Det är så många småsaker som hänt i min kropp dom senaste månaderna.

Jag skriker HJÄLP men det finns ingen som svarar!

Hur högt måste jag skrika? 

Jag är inte en sån person som vill tjata eller gnälla och det är nog mitt stora problem. Det är den som skriker högast, tjatar mycket och gnäller mest som kanske får sin röst hörd.

Jag kommer att kämpa för mina barn! Dom är värda en "riktig" mamma som kan göra allt det som mammor ska och det enda jag vill är att kunna ge dom det!

I 5 år har jag kämpat och måste jag så ska jag kämpa i 5 år till, jag kan lixom inte bara lägga mig ner och strunta i alltihop, även fast jag har stor lust ibland ;)

Det här inlägget känns väldigt gnälligt och negativt men det var hemsk skönt att få ur mig det, trycket inom mig lättade lite så nu orkar jag ett tag till!

Ta hand om varandra! Kram

Ja, det måste dom göra! Dom var då allihop i mitt sovrum i natt.
Jag kunde omöjligt somna, jag kände mig iaktagen och låg vaken men drömde 'mardröm' om spöken som försökte få tag på mig. Det var hemskt obehagligt och tillslut fick jag sätta på min ljudbok för att få nåt annat i huvudet och då var nog klockan halv tre. Tänkte i mitt huvud: Gå härifrån, försvinn! Vaknade nån timme senare och har ont i örat där plutten klämt ;) Men nu kändes rummet bättre och jag var inte iaktagen längre så jag kunde somna.
Varför måste dom lägga spök konferansen just i mitt sovrum? Jag får ju liksom aldrig sova och i går när smärtorna var bättre då så ska dom störa mig ;)
Så god morgon alla! Kram

jag tävlar hos mammajersmyr om en unik goodiebag värde över 2500 :-