Vilken riktig hemsk dag vi har haft idag!

Jag har varit lite bättre idag men haft jobbigt med andningen så jag har mest tagit det lugnt.

När Gabriel och Clara kom hem vid 16.30 så startade karusellen. Gabriel berättar att i morse när han åkte buss så tvärbromsade busschaffören så hårt att flera barn ramlade i mittgången och skrapade upp sig och slog i sina huvuden, en del slog i sätet framför sig. Allt detta bara för att tre killar stod upp i bussen längst bak! Busschaffören väljer då att "ge dom en läxa" genom att tvärnita bussen. Han har även sagt till skolan att han tycker att han handlade riktigt!!! Han kan inte vara klok!? Han utsatte en hel buss full av skolbarn för fara!! Barnen var chockade och grät resten av bussresan, även då dom klev av bussen vid skolan.

Gabriel slog i hela sidan av ansiktet där han redan hade sitt blåmärke men klarade sig bra och har inget ont nu men han är chockad och väldigt rädd, han hade svårt att äta middag och att somna så nu ligger han i min säng. det tråkiga är att vi har kämpat i två år för att han ska våga åka buss! När han gick i förskolan så fick han inte upp bältet när han skulle gå av bussen hemma som tur var så stod jag och väntade på honom och jag kunde inte förstå varför han inte kom av bussen. Jag ser bussen börjar backa och ska till att åka så jag får ställa mig framför och vinka till chaffören så att han ska stanna. Då hade han riktig panik! Och bältena är svåra och tröga. Han kunde såklart inte plinga heller eftersom knappen sitter i taket och han satt fast och han är så blyg så han vågade inte ropa heller. Nu har han åkt bussen varje morgon i en månad och så händer det här! Fullkomligt onödigt!!!

Skolan har pratat med chaffören och hans chef på dalatrafik och jag hoppas verkligen att det aldrig kommer att hända igen men som han hade uttalat sig så vet man aldrig!

Jag kommer att ringa Dalatrafik i morgon för jag tycker inte att det här är okej!

Får se vad dom säger.

Jag tycker inte att det är okej att barnen står upp i bussen men han hade kunnat stanna bussen och stått stilla tills dom satt sig eller sagt till dom att om dom inte vill sitta ner så kan dom gå av. Man tvärnitar inte!

När vi satt och tittade på Bolibompa såfumlar jag och Gabriel då jag skulle ge han sin näringsdryck! Vi tappar den i soffan!! Längst in så två deciliter chokladnäringsdryck rinner ner mellan och bakom kuddarna i min fina tygsoffa! Jag började gråta, det var liksom droppen idag och jag orkade inte mer. Gabriel som redan mådde dåligt blev jätterädd och ledsen han med för han vet hur rädd jag är om soffan, han sprang in på rummet och grät så jag var tvungen att samla mig och gå in till honom och tala om att det var mest mitt fel som släppte innan han fått riktigt tag i den. Så jag fick ringa Johannes så han fick komma hem och hämta pengar och sen åka ner till OK i malung för att köpa klädseltvätt. Har haft det förut på mattor och det var bästa alternativet just nu när Anders var på jobbet. Så nu har jag skrubbat och skurat halva soffan, men tror att jag måste lämna iväg kuddarna på tvätt. 

Jag hoppas verkligen att morgondagen blir bättre, men vad är det man säger....en olycka kommer sällan ensam!

Sov så gott! Kram

Nu ligger jag här, stirrar på klockan och bara önskar att smärtan i lungorna släpper snart så jag kan andas riktigt igen. I går blev klockan över tre innan jag fick sova och då ringde klockan 6.10
Jag är så himla trött! Lederna värker och jag får hålla i handleden emellanåt. Hårt! så det nästan blir märken. Jag kan inte bada heller för få måste jag ha riktigt hett om det ska göra någon skillnad och då kan jag inte andas alls, mina tår är blålila och iskalla, läpparna vill jag inte se.

Jag gjorde en riktigt dum sak i kväll, mitt ansikte är så torrt så det flagnar och det kliar så jag blir tokig. SKmörjer mig tre ggr/dag men det hjälper inte så i kväll tänkte jag testa en sån här jättefet mirakel salva som man kan ha på hela kroppen (tender care)
Att jag aldrig lär mig! Det tog ca fem minuter innan ansiktet blev rött och började svida, klia och göra ont. Dumma mej!!!
In och tvätta av ansiktet så gott det gick med vatten och sen smörja med min parfymfria hudlotion, det enda som funkar.

Skulle vilja kunna ta till ett mirakel som bara tog bort allt det onda och gjorde mig hel igen.
Önska kan jag och drömma får jag! Utan det så skulle det liksom inte vara någon ide att kämpa vidare varje dag.

Jag har haft ett litet break med mig själv då jag inte har velat prata, tänka eller skriva om mig och mina smärtor. Det var skönt att låssas vara normal för en gångs skull.
Det låter kanske lite dumt men det funkar för mig :)

.Jag är väldigt glad att migränen försvann, hade inte orkat många dagar till. Det går inte att ha så ont i huvudet här med alla barn ;)
Så för det är jag tacksam, men jag måste 'gnälla' lite. Mår faktiskt lite bättre när jag har skrivit om hur jag mår, känner mig lättare inombords. Jag pratar aldrig om mina sjukdommar eller smärtan i vardagen och om någon frågar hur jag mår så blir det automatiskt 'bra'!
Skulle jag svara ärligt så skulle jag få prata i flera timmar och ingen är så intresserad ;) Man frågar bara för att, det är som ett hälsningsord och ingen förväntar sig mer än ett bra! Förutom vännerna då. Det här gäller bara ytligt bekanta.

Kram