Alla inlägg under oktober 2012

Tom

Av Catarina - 18 oktober 2012 14:54

Jag känner mig alldeles tom idag! Smärtorna har blivit värrre igen och jag har åkt på en förkylning. Jag fick ett svar på mitt mail till Rehab kordinatorn i dag och hon skriver att hon beklagar att det har krånglat till sig för mig! Men att jag kunde ta kontakt med Falun och prata med dom eftersom VC inte kan skriva utan att ha träffat mig även fast dom begärt remiss för att ta över sjukskrivningen! Jag FICK inte ta kontakt med dom eftersom dom skulle ordna allting åt mig. Jag sa till vid vårat möte redan i början av okt om det inte var säkrast att låta dom skriva okt iallafall men nej det skulle lösa sig och jag påpekade då att jag inte kan bli utan pengar! Herregud! Dom har ju sina löner...varför bry sig om mig?
Jag börjar få riktig panik, jag har ont i magen.
Jag ringde falun i morse och hon skulle ta upp det med min läkare och ringa tillbaka. Har inte hört någonting än...
Dom kan egentligen inte sjukskriva längre eftersom dom skickat över remissen redan!
Men hoppet finns. Det måste finnas men hur mycket begär fom att jag ska klara av? Jag kan knappt prata för smärtorna och för att jag är så tungandad. Inte lätt att göra sin röst hörd då!

Jag är riktigt besviken över hur det här har skötts och jag hoppas att ingen annan någonsin hamnar i den här sitsen för det sliter sönder mig och jag tappar helt tron på att det faktiskt finns nån som bryr sig!

Kram

Av Catarina - 17 oktober 2012 22:27

Jag blir så besviken, ledsen och arg! Läste just ett mail från min rehab kordinator som för två veckor sen lovade att lösa min sjukskrivning så att det inte skulle bli något strul. Jag var rädd eftersom jag har varit med om liknande förut och blivit utan pengar i flera veckor. Det går inte nu! Jag har nu två lägenheter och ett hus att betala varje månad och alla sex måste äta! Nu skriver hon att jag inte kan träffa läkaren på VC förens den 30 oktober!!! Hallå! då skulle sjukskrivningen redan varit inne och pengarna på mitt konto. Räkningarna ska vara betalda den 28 okt. Hur i hela friden kan dom tro att det ordnar sig då? Jag får panik! Jag vill inte bli skuldsatt, jag vill inte ligga efter med hyror. Varför kunde inte min läkare i Falun fått skriva den här månaden och att VC tagit över sen.
Varför sparka på mig som redan ligger? Just nu funderar jag starkt på att hoppa av rehab, varför ens bry mig? Jag orkar inte hålla på att kämpa hela tiden och sen ska jag fällas och sparkas på. Jag ger upp!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till....kunde jag så skulle jag gå till jobbet och tjäna mina pengar, å vad jag önskar att jag kunde!
Jag tycker att dom är väldigt respektlösa, undrar vad dom skulle säga själva om dom skulle bli utan lön utan att själv ha gjort något fel!
Så förutom att jag ska ligga här och försöka klara av mina smärtor, vardagen och mina barn så ska jag dessutom må förbannat dåligt för att jag inte kan betala mina räkningar och ge mina barn mat!
Sjukskrivna kan man behandla hur som helst tydligen! Jag förstår dom som inte orkar mer, som ger upp...

Av Catarina - 17 oktober 2012 20:06

Gabriel började på sin läxa när han kom hem och jag var tvungen att ta kort på honom. Han var jätteduktig att sy och tyckte att det var jättekul :)

 

       

 


Visst blev den fin? David har nog inget emot att vi snodde hans strumpa som låg ensam och trasig i garderoben ;) Den skulle döpas också och Gabriel tyckte att den så så lurig ut så nu heter den Luris ;)

 

Tanten var till mora idag och då passade jag på att skicka med henne våran tillgodolapp så hon skulle få hämta ut dockan till Clara. Gissa om hon blev överlycklig när hon kom hem och fick se den! Hon har väntat sen hon fyllde år så hela em och kvällen har hon lekt <3

 

Mår sämre igen men har hållt igång sen fyra. Smärtan gör mig så illamående så jag har inte kunnat äta riktigt på flera dagar så nu har magen kraschat av medicinerna. 

Just nu så känns det så tungt, jag vill inte ha ont mer.

 

Ta hand om varandra! Kram

 

 

 

Av Catarina - 17 oktober 2012 14:51

Ligger och tittar på repriser på ung och bortskämd och jag hoppas att jag aldrig någonsin skulle göra så mot mina barn. Jag tycker att det är hemsk att bara låta dom få precis som dom vill och det dom vill och det syns både på deras attityder och att dom faktiskt inte klarar av någonting själv.

Mina barn får redan nu förtjäna sin veckopeng, gör dom inte sina sysslor som står i schemat så blir dom utan. Men schemat är också till för att dom ska lära sig olika sysslor och hjälpa till. För att motivera barnen så står både jag och pappa med och har precis samma saker som ska göras.
Dom tycker det är kul och direkt när dom kommer hem så kollar dom vad dom ska göra och sen fixar det direkt och så kollar dom om vi har gjort vårat ;)

Just nu har smärtorna släppt lite och det känns lite lättare att andas. Jag hoppas att det håller i sig för när barnen kommer så ska Gabriels läxa göras. Den här veckan ska han ta en gammal strumpa oxmch sy en gubbe med ögon och hår, lite dom han själv vill :) den ska även döpas och ritas av. Han är förväntansfull och tycker att det ska bli kul :)

Ha en bra dag! Kram

Av Catarina - 17 oktober 2012 07:22

Inte många timmar i natt heller så när klockan ringde så skrek hela kroppen efter mer sömn. Johannes gick upp samtidigt för han börjar sju, mysigt att få sitta och prata med honom en stund på morgonen. Det var längesen :) Anders sover än, hade hoppats att han hade kunnat gå upp i morse men han tyckte väl att han behövde sova då han ska jobba kväll. Huvudet är tungt, tyngre än kroppen idag. Det liksom tynger ner mig. Konstig känsla!

Nu väntar jag på att jag ska ta medicinen så jag kan få ner smärtan lite. Det vore underbart om den kunde försvinna helt och jag hoppas varje gång! Det vore hur underbart som helst och hoppas kan jag få göra.

Nu måste jag masa mig upp ur soffan och in i köket och hjälpa Gabriel att göra lite frukost. Han börjar skolan 8.20 och Clara har sovmorgon till 11.00 idag :)

Ha en underbar dag! Kram


Av Catarina - 16 oktober 2012 23:16

Nu har alla gått och lagt sig, det är bara jag och Vilja uppe. Smärtorna i bröstet ökar igen, mycket för att jag pratat en del i kväll. Johannes kom hem för han ska på praktiken ons/tor så vi har suttit och pratat om allt möjligt. Det är riktigt jobbigt att inte kunna prata för mycket! Det gör jätteont i lungorna och det påverkar andningen. Just nu önskar jag att jag hade vidbehovs medicin och syrgas....Det blir bara jobbigare och jobbigare och jag känner hur trött min kropp blir.
Jag ska sätta mig i duschen en stund och se om det kan lindra lite, tyvärr funkar inte badkaret idag för då blir det alldeles för tungt att andas. Något måste jag försöka med innan jag blir galen!

Sov så gott! Kramar <3

Av Catarina - 16 oktober 2012 20:33

Jag är så stolt över mina barn! Dom är så duktiga och hjälpsamma. Dom har verkligen hjälp mig på eftermiddagen. Både sina sysslor men också tagit hand om alla djur och hjälp mig med diverse grejer då jag fortfarande har väldigt ont. Det enda jag behövde göra var att värma mat åt dom och sen natta. Nu halvsitter jag i soffan och mår skit. Det gör fortfarande ont och nu mår jag också väldigt illa, huvudvärken börjar komma smygande så det blir nog vaken natt igen. Det är typiskt att mannen ska jobba kväll just den här veckan!
Håller mina tummar att få bli mer smärfri så jag får sova snart.

Ta hand om varandra! Kram

Av Catarina - 16 oktober 2012 12:10

Jag önskar jag fick slippa denna hemska smärta. Jag klarar inte av att göra någonting vettigt alls utan kan bara ligga. Jag klarar inte ens av att tänka, hjärnan är tom på vettiga tankar och det enda som jag kan tänka på är hur ont det gör, hur  jag kan lindra bäst och hur länge till klarar jag mig hemma. Jag saknar mig!

Det värsta är att jag nog får skylla mig själv, jag har ju inte precis tagit det lugnt dom senaste dagarna. Jag vet ju hur det oftast blir och då tycker jag att det är värt det men när jag nu ligger här med dom här smärtorna som jag knappt klarar av att hantera så ångrar jag mig. Jag behöver hitta en balans, för jag måste ju få leva också. Jag skulle inte orka mer om jag bara skulle vara liggande, då skulle jag ge upp. Jag behöver ut och träffa folk och göra saker och det är ju inte så att jag ger mig in i saker som jag vet att jag inte klarar av utan det är ju bara vardagliga saker som att shoppa med vänner, umgås, ta hand om hus och hem och mina underbara barn. Det tycker jag är en rättighet som jag borde få klara av utan smärtor!

Fast just nu känns det dystert, jag blir modfälld och sjunker lite. 

Det här som jag skrivit nu har tagit all den lilla energin jag hade, onödigt kanske men det känns lite bättre när jag får ut lite av smärtan i bokstäver. 

 

Kram

Presentation

  Jag är en 39 årig 5 barns mamma

Translate

Gästbok

Buzzador

 

Jag väntar på en ny kampanj

 

Arkiv

Frågeruta

20 besvarade frågor

Kategorier

Senaste inläggen

Bloggar jag följer

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Fler besökare till bloggen

Bloggportalen

Allmänt

Skapa flashcards