Idag har mina gofisar fått tagit kort för bästa fotografen Ida Melin.
Jag älskar hennes foton då hon dels har vit bakrund ist för den här tråkiga blåa men sen vill hon också att barnen har sina favoritkläder på sig och någon favoritsak eller gosedjur så det blir personliga kort.
Det är femte året nu med henne och mina barn har stått, suttit, legat så i år visste jag inte vad dom skulle hitta på för kul. Men Ida hade en super ide! Rygg mot rygg :) passade superbra då dom hade lite tuffare kläder på sig i år. Clara var förfärad då jag hade köpt trasiga jeans åt henne ;) jag fick förklar att dom skulle se ut så och att det var fejk hål. Hon tittade på mig jättelänge och utbrister sen: men mamma! Du har alltid sagt att vi ska ha hela och rena kläder. haha gofisen :) så rätt men jeansen var så tuffa att jag inte kunde låta bli.
Det ska bli så spännande att få se korten och jag hoppas att vi inte behöver vänta för länge.

På fm idag blev jag skraj, min smärta i lungorna ändrades och pulsen gick upp ganska mycket men efter ett par timmar så lugnade det ner sig igen och vanliga onda var där igen. Jättekonstigt var det. Jag hoppas att det inte händer igen för det var läskigt!

Ta hand om varandra! Kram

Jag blir så trött på mig själv, jag mår verkligen dåligt nu och smärtan driver mig till vansinne. Mitt humör är inte ett dugg bättre, jag fräser för minsta lilla, jag är ledsen, sorgsen, utbrott orkar jag inte då energin är slut.
En kväll här så trodde jag faktiskt att min kropp skulle gå sönder av smärtan och då önskade jag faktiskt att jag skulle somna och aldrig behöva vakna igen. En fruktansvärd tanke så här i efterhand och något som jag varit så rädd för då det faktiskt hänt såna som har samma sjukdom som jag.

Men när det gör så ont och har gjort ont i flera veckor nu så tappar jag mig själv och orkar inte riktigt kämpa utan ger upp mig själv helt. Det enda jag bryr mig om är barnen! Resten som tvätt, disk, man ;) osv finns ingen energi till så man kan säga att min stackars man jobbar heltid på jobbet och heltid hemma. Det ger mig så dåligt samvete och jag känner mig som slöaste, lataste människan på jorden. Men jag vet att om det vore tvärtom så skulle jag göra samma sak utan att tänka så.
Det heter ju i lust och nöd!

Jah hoppas att jag får kraft nånstans i från så jag orkar att ringa och beställa tid för ett läkar besök. Det är ingen ide att åka in akut för då pumpar dom mig full i morfin och in i magnetröntgen. Har varit i maskinen så många gånger nu att det finns en risk för min hälsa, det står till och med i min journal att det får bara ske i absoluta nödfall. Dessutom ställer jag till problem hemma då min man inte kan jobba då han ju jobbar skift och ekonomiskt är det en katastrof men sen mår mina barn så dåligt och blir rädda och det är inte värt det. Jag vet när jag MÅSTE åka in och det är när jag absolut inte kan andas, smärtorna har jag lärt mig att klara av men såklart finns en gräns där med.
Jag hoppas verkligen att jag snart får bli människa igen och det vore så underbart om jag kunde få ha lite tur i livet nångång!

Ta hand om varandra! Kram

Jag deltar i en tävling hos bondmoran :) Jag föreslår att även du gör det.

Jag lägger ut en länk nedan så knalla in där och var med du också, du ser nedan vilka vinster som finns ;)

http://bondmoran.nu/

Tvaga och putsa bilen. Eller kroppen. Det är frågan… TÄVLING!

Hittade en jättebra sida, blogstart heter den och där kan du besöka slumpade bloggar och sen få besökare tillbaka till din blogg!

Jag tycker den är bra för att jag på ett enkelt sätt kan hitta en intressant blogg.

Jag lägger ut en länk här nedan så kan ni kika in och se själva vad ni tycker. Ingenting som kostar något.

http://blogstart.se/

I natt blev det inte många timmars sömn då jag hade så ont. Sovmorgonen gick åt skogen då David skulle åka tidigt till Ludvika, han skulle träffa sin tjej   

Sen har jag och Gabriel legat och tittat på film halva dagen och clara åkte till en kompis och lekte.

På eftermiddagen åkte anders och Gabriel till stugan, dom skulle köra in ved och Gabriel ville fiska. min syster och Indra är också där så dom har haft jätte roligt.

Jag och Clara har haft mys och tittat på Lorax och ätit popcorn   

När hon la sig så skulle hon sova i Gabriels säng och inte min! Konstigt men hon lovade iallafall att komma in i morgon bitti och mysa med mig   på veckorna hinner vi inte med det så vi måste passa på på helgerna. Det finns inget härligare än att ligga i sängen allihop och halvsova och snoza in deras underbara doft.

Det känns lite surt då jag sabbade våran resa till Torsby i helgen  Vi hade planerat att åka dit och hälsa på mamma och pappa på marknaden och sova kvar i stugan dom hyr, vi vet inte hur länge till pappa orkar hålla på och han har börjat att säga ifrån sig en massa marknader. När jag pratade med mamma i telefonen så hördes det att dom var besvikna och lika min familj hade sett fram emot det. Men jag kan inte, jag måste börja lyssna på min kropp och när jag knappt klarar att stå på benen så ska jag definitivt inte knalla runt på marknader. 

Vi får satsa på Rättviks marknad istället och hoppas att jag är på benen då.

Idag när jag låg i soffan så blev jag så himla sugen att ut och springa! Helknäppt eftersom det är någonting jag inte har kunnat göra på många många år då jag förstörde knäna i tonåren då jag sprang i platta skor på asfalt. Även om knäna hade varit okej så fungerar det ändå inte för lungorna men jag älskade att springa, jag kände mig fri på nåt konstigt sätt.

Ha en underbar helg och ta hand om varandra! Kram

Har legat hela dagen idag också och inte orkat vara uppe. Så fort jag går upp så blir jag alldeles skakis och kallsvetten rinner och sen kommer yrseln. 

När barnen kom hem så var dom trötta och griniga, inte konstigt alls då det var fredag eftermiddag.

Det var bråk och skrik och inte alls någon trevlig ton här hemma. Jag får så dåligt samvete då när jag är dålig och inte orkar ta tag i det, det räcker oftast att ta fram ett spel eller pussel och distrahera dom lite men idag orkade jag inte så det slutade att dom fick gå ut och leka. Jag var tvungen att få vila då vi skulle på 60 års middag klockan sju och jag hade inte en aning hur i hela friden jag skulle klara av det. När hela familjen var samlad så åkte vi ner till bystugan och alla var redan där när vi kom fast vi var en kvart tidiga. 

Vi är där i tio minuter sen får jag jätte tungt att andas och det svartnar för ögonen och dansar en massa ljuspunkter framför mina ögon. Jag lyckas ta mig ut och sjunker ner på trappen, det var hemskt! 

Efter ett tag så mådde jag lite bättre och Anders hade öppnat alla fönster så då kunde jag följa med in och äta lite. Jag avskyr att må dåligt när jag är ibland en massa folk! det spelar ingen roll om jag känner dom eller inte. Jag klarar hela kalaset med en massa smärta och kallsvetten som rann ner för min kropp, jag svimmade inte, men jag log inte heller.

Jag är så fruktansvärd trött på det här, jag kan inte ha ett sånt här liv! Ingen i min familj mår bra av det heller. 

Så vi kan säga att jag sabbar en hel familjs lycka! Ja jag vet att jag är pessimistisk nu men jag orkar inte vara klok och pedagogisk. 

Helst skulle jag vilja gå ut och ställa mig och skrika allt vad jag kunde, men det klarar jag inte heller av och frustrationen kryper i mig.

Ge mig mitt liv tillbaka! Jag behöver det! Jag vill ha det nu! 

Ta hand om varandra! Kram

Jag tittade på en massa gamla kort och dom är så härliga mina små lortiga gullungar <3

Vilken morgon vi haft! Clara skulle ha matsäck och Gabriel gympakläder men sen skulle även Gabriel stajlas för fotograferingen. Även fast vi gick upp lite tidigare så blev det stressigt. Jag längtar tills jag kommer på benen och huvudet fungerar igen så kanske jag kan packa kvällen innan. Det jag kommer ihåg är att lägga fram kläderna kvällen innan så det är klart.
Iaf nåt ;)

Nu är det snart läggdax för barnen.

Ta hand om er! Kram

Jag orkar inte, blir så modfälld. Det blir bara värre och värre så hur sjutton ska jag orka ta en läkarkontakt? I kväll kunde jag inte ens prata när David ringde för jag hade så tungt att andas :( herregud! Jag vill inte smsa med mina barn. Vi pratar alltid på kvällen och jag blir så arg på mig själv och mitt förbaskade såkallade liv! Det finns ingen kraft, ingen ork och absolut ingen lust kvar! Men jag tänker att så länge jag blir arg så finns där en gnista även om den är långt in.

Nu ska jag krypa till kojs för i morgon måste jag gå upp 5.30 om jag ska orka/hinna fixa matsäck och Gabriel ska fixas för det är skolfotografering.
Jippi!

Ta hand om varandra! Kram