Jag vaknade fyra i natt av en hemsk smärta i lungorna, det var som nån drog igång en motorsåg och körde in istället för en kniv. Efter en kvart precis när jag tänkt att jag måste ringa 112 så blev det bättre. Jättekonstigt! Jag hade fortfarande ont men jag kunde hantera det iaf.
Så när klockan ringde 6.10 så var jag så lagom rolig! Det värsta var att jag hade fått legat längre eftersom det var studiedag i skolan och barnen skulle börja nio ist. Jippi! Bra med minne! Hela morgonen var en mardröm och jag var själv med barnen hemma och var rädd att det skulle börja om igen, det är hemskt för barnen för dom blir så rädda och vill hellre stanna hemma och hjälpa mig.
Jag har legat hela dagen med en konstig känsla i hela kroppen, nästan som om nånting är på gång! Men jag har inte en aning om vad som hände.

När barnen kom hem så ringde en kompis till Clara och ville leka så dom fick leka en timme här. Dom var så gulliga och lekte så lugnt och fint.

Gabriel gjorde läxan och sen spelade han och jag lite spel. Det var så längesen han och jag satte oss ner och spelade något bara han och jag.

Clara och jag övade på ormljudet. Vi gjorde olika spel med bilderna som vi fått av logopeden. Hon börjar bli duktigare nu men jag önskar att hon hade kunnat få mera enskild träning på dagis också. Vore så skönt om det här var okej när hon börjar förskolan nästa år.

Nu mår jag lite bättre och har inte jätteont så jag hoppas på lite sömn i natt.

Ta hand om varandra! Kram

Det måste vara så att jag ska ha mens snart! Pga sjukdommarna så kommer det lite som det vill och jag har noll koll numera.
Mitt humör är vedervärdigt!!! Jag är irriterad, arg, men framför allt ledsen.
Det är så jobbigt för jag blir ledsen för allt och gamla saker som jag inte vill tänka på längre kommer till ytan och drar ner mig ytterligare under ytan. Jag fäktar med armarna och sparkar vatten som en galning men det hjälper inte. Jag är precis ovanför ytan, en sak till så kanske jag dras ner.
Jag känner mig som en konstig känslomässig kossa!
Jag kanske skulle behöva en chokladbit ;)
Det är också ett problem :( jag har så svårt att äta mat. Inge hungrig alls och när jag äter så växer det bara i munnen. Jag kommer inte ifrån att äta för då skulle det kunna skada mina barn som har problem med maten och att äta så Jag måste tvinga i mig. Men hur kul är det!? Jag vill ju kunna njuta av maten som alla andra.
Jag ökar i vikt, får i mig ca 900-1200 kcal/ dag. Hmm jag får det inte att gå ihop alls men det säger dom också beror på sköldskörteln. Hallå där! Ge mig min medicin! Jag vill bli normal människa igen. Smärtorna kommer tyvärr att finnas där, likaså myalgin och rocasean och struman men resten av alla små skitproblem som inte borde finnas där. Jag ska inte klaga för mycket, det krävs ju att jag går till en läkare och kämpar också! Jag måste nu ta tag i det här!!! När jag får mina glasögon så jag kan köra bil igen, då kan jag åka ner själv och Anders behöver inte vara ledig.
Det kommer nog att bli bra! Får vi hoppas. Lite rädd är jag att min medicin också ställer till med olika problem för den är verkligen bra mot smärtorna och jag behöver inte alls åka in akut lika mycket som förut. Då kunde det vara varje månad till varannan och allt från några dagar till en veckas sjukhusvistelse med syrgas och morfin sprutor så jag är jätteglad att jag slipper det. Men jag måste ju också klara av det dagliga livet.
Det finns många tankar i mitt galna huvud ;) jag hoppas att mensen kommer snart så kanske jag blir lite normalare ;)
Det känns som om jag gnällt nu ett bra tag utan att faktiskt ta tag i det, får ju skylla mig själv. Men det finns absolut ingen energi över, smärtorna tar nästan allt av mig, resten tar mina barn <3
Så då går dagarna, blir till veckor och sen månader....

Sov så gott i natt! Kram

Har nu bäddat ner mig i väntan på svenska Hollywoodfruarna :) jag har gjort lite the och bröd med kvarg till kvällsfika.
Jag hoppas att det blir mindre intriger i kväll och skitsnack från Gunilla. Jag tycker det är så tråkigt när dom ska smutskasta varandra. Men jag är ingen intrig människa! Håller mig undan konflikter :) Vi människor ska vara rädda om varandra och oss själva, man vet aldrig när livet plötsligt kan ändras.
Det är att gå för långt att bete sig illa i tv bara för att man vill bli kändis. Men vissa är nog beredda att gå hur långt som helst. Det är synd!

Jag får väl twittra av mig frustrationen under programmet ;)

Ha en härlig kväll alla härliga, goa människor som läser min blogg <3

Ta hand om varandra! Kram

Jag kunde inte sova i natt för alla tankar som snurrade i mitt huvud men också för smärtorna som rasar i min kropp. Så jag gjorde i ordning ett bad :) tände ljus och dimmade lamporna och kröp ner i det heta vattne, riktigt varmt hjälper att bedöva smärtorna i lederna ganska bra och kroppen slappnar av och blir trött. Kunde somna tillslut så jag fick några timmar sömn.

I går var jag till optikern och gjorde en ny syn undersökning igen och flipper träningen hade hjälpt. Tydligen var det vanligt att ögon musklerna blir försvagade nuförtiden, vi sitter inne för mycket och då tränas inte ögat på långt/kort avstånd och då blir det så. Nu är det bara att välja bågar till glasögonen! Min stora skräck. När jag köpte glasögon för 14 år sen så blev det fel och det resulterade i att jag inte kunde/ville använda dom. Så det är viktigt att jag inte har för bråttom och väljer rätt bågar den här gången. Senare har jag tänkt att även köpa linser men har inte råd med allt nu då även Clara ska byta snart.
Jag hoppas verkligen att jag kan hitta några som både är bekväma att ha och som är snygga på mig :)

Ta hand om varandra!

Idag har min lilla ängel funnits i mina tankar.
Jag saknar honom så mycket så det gör ont i hela mig. Det går inte att beskriva känslorna, dom är så djupa.
Det spelar ingen roll att det snart har gått elva år, 28 december 2001 kl. halvåtta på morgonen så föddes och dog våran älskade son.
Det är det absolut värsta som har hänt mig och jag önskar inte ens att min värsta fiende skulle få uppleva det.
Det finns ett hål i mitt hjärta, ett stort svart hål som alltid kommer att vara öppet och göra ont, det finns ingenting som kan göra det bättre.

Den morgonen vill jag bara glömma, radera. Jag kämpade med värkarna hela natten och kände att någonting var fel, efter många timmar så ser dom tillslut att det var sätesbjudning och att det inte skulle gå att föda naturligt. Det blev akut kejsarsnitt och då var jag glad för jag var så utmattad och ville inget hellre än att bli av med värkarna. Min man var också helt slut och kände att han skulle inte klara av att vara med där inne så han la sig i korridoren på golvet med fötterna på en stol. Det gick ganska fort och jag tycker jag hör ett gnyende och frågar om det är klart men hon svarade nej jag tror inte det. Då visste jag att nåt var otroligt fel! Jag kände långt inom mig att det hade hänt nåt hemskt! Jag får ingenting veta förens jag blir utrullad i korridoren och på en säng brevid mig ligger min man och då kommer det en och berättar att våran son har dött! Jag kommer inte ihåg vem det var eller hur hon/han såg ut. Det är svart.
Min man berättade senare att dom skrämt slag på honom när alla sprang fram och tillbaka ut och in och ingen sa någonting till honom heller. Han fick fråga och fick bara till svar att någonting hemskt hade hänt så han trodde att det hade hänt mig någonting.

Jag är tacksam för att det blev akut kejsarsnitt då min man slapp klippa navelsträngen och på så vis vara orsaken till att han dog. Jag tror att det fanns en mening med att han inte kunde födas fram utan att det blev snitt.
Jag har aldrig hört talas om någon mer bebis som har drabbats av samma sjukdom som våran son. I början sökte jag och min syster på nätet och i olika forum men ingen hade hört talas om Potters syndrom. Det var synd för det hade varit skönt att få prata med nån som också varit med om samma sak.

Dagarna efteråt är som i ett töcken. Jag har bara några minnen från den tiden men har fått saker berättade för mig såklart. Dagen efter fyllde min älsta 8 år och jag vet att jag tyckte det var så hemskt att hans födelsedag blev förstörd. Han skrev sen ett brev till mig och det var väldigt gulligt : ni har fölorat et barn men det går at göra en ny. Det var hans syn då och han ville bara att hans mamma skulle bli glad igen. Det var jobbigt att träffa alla föräldrar och syskon men jag kommer inte ihåg mycket om det heller. Jag vet att när vi kom hem så kom mjölken igång ordentligt och det bara rann och jag blev totalt hysterisk för första gången sen det hänt! Jag bara skrek: Varför!!! Varför har jag en massa mat när jag inte har nån att ge det till! Jag har inget barn som vill ha min mjölk. Det var jättejobbigt och det tog några dagar innan jag fick tabletterna som skulle stoppa mjölken. Miss från sjukhuset som glömde!
Jag kände mig inte stark alls efteråt fast alla sa att jag var det. Jag var svag och jag ville absolut inte gå ut, ville inte träffa folk eller prata i telefon. Som tur var hade jag en riktig vän som inte gav sig och han fick mig att prata men det tog många veckor innan jag ville eller klarade av att gå ut.

Min ängel finns i mitt hjärta och kommer alltid att göra det! Varje dag tänker jag på honom men vissa dagar är extra jobbiga och då kommer alla tankar tillbaka.
Jag och barnen ska nu göra en minnesbok. Jag gjorde med dom älsta barnen men både Gabriel och Clara är väldigt nyfikna på honom och då har vi en bok som dom kan titta i och känna att dom också är med deras storebror Joakim <3

Jag blir både galen och arg, vem sjutton vill leva så här? Även om jag har haft några "bra" dagar så är det jättejobbigt. Jag vill må bra! Fibron startade i går kväll så det blev inte mycket sömn i natt. Nu tar både lederna och lungorna kål på mig, det värker, sliter och drar och i lungorna känns det som om någon har tryck in en kniv och vid varje andetag så vrids kniven om. Dessutom har jag tungt att andas vilket gör det hela hundra gånger värre. Jag vill göra saker med mina barn. Vi åkte till syster och Indra och fikade lite (syster hade bakat) men efter en stund så var vi tvugna att åka hem för jag klarade inte av smärtan. Typisk då barnen hade jätteroligt!
Mitt liv=inget liv!

I går lånade jag en hårklippnings maskin och klippte både Anders och Gabriel. Det blev bra! Gabriel hade panik för han har bara varit riktigt korthårig en gång förut när han var 2 år och jag har alltid sagt att han passar inte i kort och att han ska ha lite längre för annars försvinner den röda fina färgen som han har mitt uppe på huvudet. Han har varit två färgad sen han var runt två, då dök det mörkröda upp och resten av håret är blont. Men jag ville testa maskinen för det är både ekonomiskt och enkelt.

Ta hand om varandra! Kram

I morse, knappt innan jag tagit mig ur sängen så var barnen påklädda med regn dressar och på väg ut till skogen bakom huset för att plocka lingon.
Det var kallt och blött men dom plockade ihop över 5 liter lingon och sen satte dom sig och rensade. Jah frågade Gabriel hur dom kunde komma på att ut och plocka lingon bara sådär och svaret jag fick var: nu slipper vi slösa pengar på att köpa sylt!
Min gullunge <3
Undrar vad han vill att vi slösar dom pengarna på ist :)
Nu blir det infrysning av bären så får vi koka sylten senare. Vi fick nyss en burk av mamma och sen har ju Gabriel en burk från skolans plockning i torsdag. Det räcker ett tag och det är synd om det blir förstört.

Jag och Anders har installerat en ny parabol och det gick bra. När vi skulle ställa in signalen så trodde vi att vi skulle få ta ner två träd!!! Men vi flyttade parabolen till andra sidan huset och fick då 100% i signalstyrka. Kanon :) sen stod det att det kunde ta upp till fyra timmar innan kanalerna uppdaterats men dom kom direkt och vilken skillnad det blev! Inga störningar alls :)
Så nu sitter vi och zappar och vet inte vad vi ska se på, vi fick många extra kanaler +film kanaler i två veckor för att prova på. Så man ska bli sugen och beställa fler kanaler sen, men jag betalar inte vad som helst för att titta på tv! Vi har familje paketet och det duger bra till oss.
Det blir Crocodile Dunde på sjuan ;) han är så skön! Dom filmerna kan jag se hur många gånger som helst :)

Ta hand om varandra! Kram

Det här var inte lätt måste jag säga! Herrejisses vad krångligt och saken blev ju inte bättre när vi inte hittade någon installations manual :)
Vi var ju så ekonomiska så vi valde att installera själva och då slippa startavgiften.
Jag fick ringa kundtjänst och samtidigt leta på hemsidan och tillslut fick vi till parabolmoteringen :)
Nu ska mannen ut och hitta bästa stället att sätta den på och dra kabeln sen är det resten av installationen bara och vänta på bild 4 timmar :)

Anledningen till att vi byter från boxer till Canal digital är att vi har så mycket störningar på boxer. Vi har köpt förstärkare och försökt med allt tills vi insåg att det som störde var elstängslet till kossorna som är precis nedanför parabolen :) så när det regnar så är det nästan omöjligt att titta på vissa kanaler.
Jag hoppas det här går bra nu utan att krångla alltför mycket.

Ha en bra dag! Kram

vi fick ihop den :)