Du tog mitt liv
för att finna din egen lycka,
du tog det genom att
trycka ner och förnedra mig,
du tog mitt liv
för att stärka ditt eget
självförtroende
och förstöra mitt,
tro inte att du har lyckats,
någon lycka har jag inte
men jag lever,
du tog mitt liv
och det var nära att jag
strök med,
men med ett ben på jorden
har jag börjat,
du tog mitt liv
för att du mådde så dåligt,
men nu står jag här
och lever mitt eget.

Den här skrev jag när jag efter 3 år av psykisk och fysisk misshandel äntligen tog mig loss och flyttade! Det var hösten 1996 och David var inte ett år än. Jag var så stolt över mig själv kommer jag ihåg. Inte visste jag att han inte tänkte släppa greppet om mig då. Men det är en annan historia.

Kram

Jag vaknade fyra i natt av en hemsk smärta i lungorna, det var som nån drog igång en motorsåg och körde in istället för en kniv. Efter en kvart precis när jag tänkt att jag måste ringa 112 så blev det bättre. Jättekonstigt! Jag hade fortfarande ont men jag kunde hantera det iaf.
Så när klockan ringde 6.10 så var jag så lagom rolig! Det värsta var att jag hade fått legat längre eftersom det var studiedag i skolan och barnen skulle börja nio ist. Jippi! Bra med minne! Hela morgonen var en mardröm och jag var själv med barnen hemma och var rädd att det skulle börja om igen, det är hemskt för barnen för dom blir så rädda och vill hellre stanna hemma och hjälpa mig.
Jag har legat hela dagen med en konstig känsla i hela kroppen, nästan som om nånting är på gång! Men jag har inte en aning om vad som hände.

När barnen kom hem så ringde en kompis till Clara och ville leka så dom fick leka en timme här. Dom var så gulliga och lekte så lugnt och fint.

Gabriel gjorde läxan och sen spelade han och jag lite spel. Det var så längesen han och jag satte oss ner och spelade något bara han och jag.

Clara och jag övade på ormljudet. Vi gjorde olika spel med bilderna som vi fått av logopeden. Hon börjar bli duktigare nu men jag önskar att hon hade kunnat få mera enskild träning på dagis också. Vore så skönt om det här var okej när hon börjar förskolan nästa år.

Nu mår jag lite bättre och har inte jätteont så jag hoppas på lite sömn i natt.

Ta hand om varandra! Kram