Har legat hela dagen idag också och inte orkat vara uppe. Så fort jag går upp så blir jag alldeles skakis och kallsvetten rinner och sen kommer yrseln.
När barnen kom hem så var dom trötta och griniga, inte konstigt alls då det var fredag eftermiddag.
Det var bråk och skrik och inte alls någon trevlig ton här hemma. Jag får så dåligt samvete då när jag är dålig och inte orkar ta tag i det, det räcker oftast att ta fram ett spel eller pussel och distrahera dom lite men idag orkade jag inte så det slutade att dom fick gå ut och leka. Jag var tvungen att få vila då vi skulle på 60 års middag klockan sju och jag hade inte en aning hur i hela friden jag skulle klara av det. När hela familjen var samlad så åkte vi ner till bystugan och alla var redan där när vi kom fast vi var en kvart tidiga.
Vi är där i tio minuter sen får jag jätte tungt att andas och det svartnar för ögonen och dansar en massa ljuspunkter framför mina ögon. Jag lyckas ta mig ut och sjunker ner på trappen, det var hemskt!
Efter ett tag så mådde jag lite bättre och Anders hade öppnat alla fönster så då kunde jag följa med in och äta lite. Jag avskyr att må dåligt när jag är ibland en massa folk! det spelar ingen roll om jag känner dom eller inte. Jag klarar hela kalaset med en massa smärta och kallsvetten som rann ner för min kropp, jag svimmade inte, men jag log inte heller.
Jag är så fruktansvärd trött på det här, jag kan inte ha ett sånt här liv! Ingen i min familj mår bra av det heller.
Så vi kan säga att jag sabbar en hel familjs lycka! Ja jag vet att jag är pessimistisk nu men jag orkar inte vara klok och pedagogisk.
Helst skulle jag vilja gå ut och ställa mig och skrika allt vad jag kunde, men det klarar jag inte heller av och frustrationen kryper i mig.
Ge mig mitt liv tillbaka! Jag behöver det! Jag vill ha det nu!
Ta hand om varandra! Kram
Jag tittade på en massa gamla kort och dom är så härliga mina små lortiga gullungar <3