Herregud med folk! Denna lilla by har ingen plats :) vi skulle bara ner och handla lite och lämna igen filmerna och det var köer inga parkeringar som i vanliga fall gapar tomma, gågatan var smockfull där vi i vanliga fall möter på sin höjd en person ;) Ica, ja det var hemskt. Dessutom var barnen med och vi fick slå oss fram för det lilla vi skulle ha. Vi hade tre varor och fick köa i minst en kvart. Barnen blev alltmer otåliga och jag var glad att vi fastnat i schampo och batterhyllorna och inte på godis sidan ;) dom petade på varandra, klängde, retades med varandra och var allmänt jobbiga :) Jag hatar köer och får panik när det blir trångt och dåligt med luft men det gick bra. Vi kommer nog att handla i boa resten av veckan ;)
Samtidigt är det jättekul! byn lever upp och man får träffa en massa nya folk och gamla vänner som flyttat från orten kommer hem.

Tyvärr kommer jag varken gå ut i öltältet eller parken någon dag då jag inte alls mår bra. Jag sover så jättedåligt för smärtan och sista nätterna har jag vaknat av en fruktansvärd smärta i benet. Det går inte över utan håller i sig och det är omöjligt att sova. Barnen är så utråkade då vi mest är inne pga vädret och min smärta så dom råkar i luven på varandra hela tiden och är irriterade. På onsdag ska jag till min syster och sova över ;) jag längtar! Vi har inte sovit hos varandra sen jag var ensam på 90 talet då hon var mycket hos mig eller jag hos henne i Belgien. Så nu bestämde vi att vi ska kolla på film hela kvällen och äta ost och kex. Det blir säkert en massa prat oxå ;) Ååå vad jag längtar...

Jag måste berätta om min hemska dröm i natt! Vi skulle åka utomlands hela familjen och när vi ska checka in och dom vill se passen så har barnen inga pass...inte mor och far heller så vi åker hem igen snopna, men då kommer mamma och säger åt mig att jag och Anders kan åka så tar hon hand om barnen. Javisst säger vi och tar våra väskor och vi har fem minuter på oss att hinna med flyget och ingen tid att säga hejdå åt barnen:( vänder mig om i dörren och ser deras ögon besvikna och fyllda av tårar. Säger hej då och VAKNAR! Herregud! Hjärtat gjorde så ont och jag kände smärtan och sorgen, tog ett tag innan jag kunde somna om igen. Löjlig dröm? Ja, men så verklig att det var otäckt. Jag skulle aldrig göra så mot mina barn. Det är konstigt hur man drömmer ibland och jag brukar aldrig komma ihåg mina drömmar men den här gjorde nog så stort intryck på mig.

Hoppas på en drömlös, smärtfri natt!

Sov så gott! Kram