Jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska kunna leva med min värk och smärta, vissa dagar känns allt så hopplöst men andra dagar så fungerar det ganska bra. Jag fixade till och med en semester även om jag bet ihop ordentligt för barnens skull. Jag har blivit en mästare på skådespel och att dölja hur ont jag har. Och jag vill egentligen inte ha det så, det är inte rättvist mot mig själv. Men jag vill inte heller ha medlidande och en massa frågor eller se mina barns ledsna ögon. Så vad är rätt och vad är fel? Det finns nog inga rätt eller fel... men är det så här det ska vara? Hela livet? Ska jag le fast jag gråter! Nu är jag dessutom utestäng från vården då deras jävla nerskärningar ska drabba mig, det om något är inte rättvist och jag känner mig väldigt liten. Jag kämpade i många år för den hjälpen jag fick och den läkare jag hade har varit helt underbar och hjälpte mig med allt! precis allt...tog till och med kontakt med försäkringskassan när det krånglade och ställde allt till rätta. Och nu står jag här...ensam! Ingen läkare alls, bara vårdcentralen att vända mig till och det är som att åka till en cykelverkstad och be dom hjälpa till med smärtan och att andas! Ge mig en cykelpump för fan!

Om en månad får jag se resultatet av det, min sjukskrivning går ut då och senast vc skrev en sån gick den inte igenom och fk kontaktade min smärtläkare och bad dom ta hand om den. Jag är sååå ledssen att hon slutade :( Det är ganska konstigt att även fast jag varit helt sjukskriven i nästan 5 år så blir jag bara sjukskriven för 2 månader åt gången. Mycket pappers arbete.

Det enda som smärtmottagningen vill hjälpa mig med är min medicinering, det är det ingen annan som får tydligen, då duger det minsan...skriv ut tabletter så jag är tyst va?

Nä förtvivlan sköljer över mig och jag vet inte vart jag ska vända mig, jag har inte orken eller nån energi att hålla på att böna och be om hjälp, jag vill använda det lilla jag har till mina barn för dom förtjänar det mest!

Jag har beställt alla journal kopior hem nu och håller på och läser men det är så jobbigt att gå igenom att jag bara orkar lite åt gången, det är jobbigt att läsa vad andra skrivit om mig och särskilt då jag varit som sjukast! Mycket som jag aldrig fått reda på och som jag kanske önskar jag inte visste heller... Men tror innerst inne att det kan vara bra att veta och en del ska jag även ta upp! Jag är så tacksam att min vän tippsade mig att det var fritt att beställa hem kopiorna av journalen och att även kunna bestrida det som står och få en del borttaget. Det finns nog många där ute som behöver den tjänsten.

Jag har två val nu, bita ihop och le eller kämpa... om jag orkar....

Jag hoppas ni får sova! Kram

Idag regnar det igen... Det är så himla trist och jag blir så trött! Barnen har urtråkigt och vet inte vad dom ska hitta på så dom bråkar med varandra om allt. Anders har börjat jobba igen och kommer att vara borta ca 12 timmar/dag då han har jättelång resväg. Enkel väg blir ca 15 mil så det blir tufft när han ska ha morgon veckan och börjar 05.00 .
Som tur är jobbar han bara den här veckan sen har han semester tre veckor igen. Jag ska försöka få lite energi och inspiration och spela lite spel med barnen eller pyssla lite med dom, det passar bra idag.

Ha en bra dag! Kram

Det här har varit den längsta och trökigaste dan på länge... kom inte ur morgonrocken förens vid ett, min rygg var totalt låst när jag vaknade i morse och det tog flera timmar innan den blev bättre. Jag skulle vara duktig och tvätta sängkläderna vi hade med oss på semestern och från stugan nu när det var så varmt så när jag tvättat första omgångenså hängde jag ut det. Tog en halvtimme så spöregnade det, lät det vara då jag trodde det bara var en skur men det blev bara värre och värre... tillslut var jag tvungen att gå och ta ner den! Det rann vatten av lakanen... hängde om på verandan och det blev en bäck av vatten ;) säkert mitt fel att det regnat hela dagen ;) Ska inte hänga ut mer tvätt på länge!

Clara har lekt med granntjejen hela dagen och dom har sprungit emellan och haft jätteskoj. Gabriel har mest haft tråkigt och varit med mig och Anders, han lekte lite i husvagnen en stund. Anders var och hämtade den igår och nu bara jag mår lite bättre så ska den städas ur efter vintern.

I morgon ska det packas igen då Gabriel ska ut på kryssning med "Tant" Helen och hennes syster och dotter. Han väntar och längtar så mycket! Jag är mest orolig att det ska hända honom något! Men är det nån jag litar på så är det Helen!!! Jag hoppas verkligen att dom kommer att få jättemysigt och bra väder.


Sov så gott! KRAM