Ser du inte

hur ont allt gör

kan du inte lindra

snälla

min smärta

Ser du inte

hur allt river sönder mig

kan du inte

snälla

torka mina tårar

Ser du inte

hur jag bara önskar

jag vore fullkomlig

och allt

liksom

gick min väg!

Skrivit själv och får inte kopieras!

Det gör så ont, både innuti och utanpå. Känner mig total slut och alldeles orkeslös. Hela helgen har varit skaplig och jag och min vännina har haft det jätte mysigt och pratat om allt mellan himmel och jord och det är så skönt att få prata av sig med någon som förstår.

Sen nu i kväll...PANG! så kom smärtan som ett spjut och sköt mig. 

Jag orkar inte, vill inte ha det så här! Vill bara ha ett normalt liv utan smärta och utan rädsla att dö. Jag vill inte dö! Fast när smärtan är som värst ber jag om det. Vill absolut inte lämna mina barn, det är min stora skräck att inte få se mina älskade barn växa upp, att somna och inte vakna. Hur mycket smärta orkar kroppen med innan den ger upp? 

Min andra rädsla är att jag ska få flera lunginfarkter, jag har en blodsjukdom som gör så att jag lättare får det men ingen jättestor risk. Men måste tänka på att ta sprutor om jag flyger och inte vara stilla sittande mer än 4 timmar och inga p-piller såklart.

Jag ligger ju så mycket för smärtan suger ur all min energi och jag måste hela tiden tänka på att upp och röra mig eller röra benen när jag ligger så risken minskas.

Jag tycker mest synd om mina barn och min omgivning, särskilt barnen som inte förstår hur det egentligen är. Jag svimmade även ikväll! det händer ibland och ingen vet varför och det är jätte jobbigt även om det oftast går bra. En gång stod jag på en pall när det blev svart och då slog jag mig ordentligt men det värsta är när barnen ser det hända tycker jag, det gör ondast, fast det har bara hänt en gång. Men en gång för mycket! Clara frågade varför jag inte blir frisk för det blev ju hon när hon var förkyld! Åååå om ni visste vad jag önskar...

Nu är det att ta den här och kämpa mig igenom ännu en gång, och hålla tummarna att det inte är ännu en lungsäcksinflammation. 

Jag vill kunna springa, gå en skogspromenad, cykla med mina barn, ta bilen och åka och handla, LEVA, vill bara leva lite grann...Är det för mycket begärt?

Sov så gott! Kram

En lång och härlig slappdag har vi haft. Min syster ringde och ville låna Gabriel i natt och det passade perfekt då min vännina är här. Sen kom jag på den brilljanta iden att min man kunde ta Clara och åka till stugan över natten! Då skulle vi faktiskt få tid att bara prata och umgås som faktiskt är svårt med barnen. Så nu sitter vi här och myser och pysslar lite! ;) och den enda som fortfarande är hemma är Johannes men han skulle nog köra åt någon i kväll så han blir vi nog oxå av med ;) Men det är så tyst och tomt att jag flera gånger känner som om jag har glömt något, någon!

Ha en underbar kväll! Kram

Jag och Clara

Huset som David bodde i i Älvdalen, pojkarna packar det sista och sätter fast cykeln, sen var det dax för hemfärd... och den roliga lekparken som mina barn älskade att vara i när vi var och hälsade på honom. Gabriel var faktiskt jätteledsen när David inte skulle bo där mer...

Åkte vid sex i morse till älvdalen, jag Johannes och David. Vi städade ur allt på 2.5 timmar. Det är så skönt att ha det gjort och nu slipper jag tänka på det. Nu är det bara att fixa ett nytt boende till hösten närmare skolan.

Så nu är jag illa ute...så här mycket har jag inte gjort eller hållt i gång på väldigt länge och nu får jag ta straffet för det! Det kommer inte att bli roligt och jag hoppas verkligen att jag får vara hemma och slipper sjukan.

Min älskade vän är nu på väg hit och kommer vilken minut som helst och jag är så glad! Hon är en helt underbar person som jag verkligen kan prata med om allt! Precis allt! och nu får vi umgås hela helgen och bara sitta och prata. Det har jag längtat efter då vi bor så långt ifrån varandra blir det inte så ofta och telefon är absolut inte samma sak.

Sov gott alla! Kram 

Det här är en av alla vidriga dagar jag haft! Mannen jobbat och jag är alldeles förstörd i kroppen, hela natten har jag haft en låst kropp och hela tiden försöka röra sig försiktigt med jämna mellanrum ger ingen bra sömn direkt. Det tog nog ca 45 minuter innan jag kom ur sängen på morgonen, jag vill helst inte be barnen då dom tycker det är lite läskigt och konstigt när jag inte kan röra mig och nästan skriker av smärta då jag rör mig. Tillslut rullade jag ur, det var en syn det kan jag lova!

Så det har varit soffan idag och jag har tyckt så synd om barnen då vi hade tänkt göra så mycket. Det är nog det allra värsta att se hur besvikna dom blir. Så det blev film ett tag sen bestämde dom sig för att ta in ved till mig, Gullungar! fast det var nog mycket för att dom ville bada ;)

Efter badet var det färdigt...dom bråkade och skrek och grät och kunde minsan inte göra något tillsammans. Jag tror inte ens dom visste vad dom bråkade om. Syskon kärlek!

Alldeles innan bolibompa byggde dom iaf en jättefin koja som dom verkligen la ner mycket arbete på, det är så typiskt. Dom trodde att den kunde få vara kvar till i morgon och tänkte inte på att dom använt sina täcken och kuddar och matbordet :)

I morgon ringer klockan fem! ska till Älvdalen och städa ur Davids rum. Anders var tvungen att ha bussen vid tolv så då måste vi i väg tidigt så vi hinner plocka ur alla grejer han har och städa. Det tar nog en dryg timme att åka dit. Jag tar med mig David och Johannes, Dom får städa och Johannes köra bussen så kan jag bara se till att det blir riktigt (Jag måste ju ha kontroll) Dom erbjöd sig faktiskt att åka själva men har aldrig gjort en flyttstädning förut och jag vet hur mycket det är som man inte tänker på.

Sov så gott! Kram

En lång dag blev det... speciellt som sonen vaknade klockan fem i morse och väckte oss för att han var arg för det inte var bolibompa på teven. Jippi sa vi då. Min klocka ringer alltid 6-6.15 beroende hur trött jag är.   

Det gick bra för Clara i Falun, hon fick spela spel och varje gång hon tog ett kort fick hon välja mellan knäckebröd och salt kex att äta, nästa spel var roligt. Det var olika färger i spelet och då fick hon välja olika frukter beroende vad tärningen visade. Det var hallon, amerikanska blåbär (inte alls goda), äpple och päron. Även det gick bra och hon smakade på allt och inge kräk eller kväljning. Sen skulle hon blåsa såpbubblor och det var jättekul så när vi åkte hem så köpte hon det i leksaksaffären. Vi hade lovat att åka förbi i mora på hemväg eftersom hon ville köpa något för sin veckopeng. Det hon vägrade det var det som var viktigast! så typiskt... Hon skulle bita på två gummigrejer, en lite hårdare och en mjuk med tuggtänderna. Jag vet inte riktigt vad hon (logopeden) ser på den övningen men det ingår väl i undersökningen. Det är bara trist för det betyder ännu fler resor. Men är samtidigt glad att hon inte tvingar eller trugar henne utan låter henne vara och tar det i hennes takt då hon är jätteblyg, idag var första gången som Clara pratade med logopeden så det är ett framsteg.                                                                                                                                                                                                                               När Clara var och köpte såpbubblorna messade min syster så precis och frågade om vi skulle åka förbi leksaks affären.   Hon hade sett att det var kampanj på pooler där så hon ville att vi skulle köpa en till henne. Det blev en till oss oxå då våran gick sönder förra sommaren, perfekt ! Och endast 149:-                                                                                                                                                                                                                 Båda mina stora killar kom hem idag så nu är huset fullt och hunden nöjd. Det märks att hon är lite fundersam när dom inte är här. David är klar med skolan nu och ska ha praktik dom sista veckorna fram till sommarlovet så nu måste vi till Älvdalen och städa ur hans boende och flytta hem alla saker.

Men inte i morgon...då ska jag faktiskt vila och umgås med barnen, jag och Johannes ska skriva ett CV så han kan skicka i väg lite jobb ansökningar till Norge.                                                                                                                                                                 Nu så ska jag ta min ledbrutna kropp och gå och bada innan jag ska försöka sova, det blir att önska håårt att John blund kommer...                                                                                                                                                                                                            

Sov så gott! Kram

       Poolen som vi köpte på leklust.  

Idag ska jag sitta i bilen i 34 mil, det var väldigt smart av migatt hjälpa pappa med veden i går... hela kroppen värker och värst är baksidan av låren, armarna och ryggen. Känns ungefär som om jag blivit överkörd av en vält i natt! Ändå badade jag i massage badkaret i går kväll i nästan två timmar:) undrar hur det hade varit utan det? Det är absolut det bästa som jag har köpt för att hjälpa min värk. Det ät värt varenda krona! och dessutom behöver jag inte ta så mycket tabletter. Det ska bli spännande att se om jag kan röra mig alls i kväll!Som jag brukar säga när det är som värst...jag hade iaf kul ;) Nu måste jag ägna mig åt vägen ist för att skriva eftersom jag blir så illamående, mina ögon hänger inte med och jag blir yr. ibland ser jag även dubbelt och jag har nästsn alltid som en hinna för ögonen.Och den här vägen är inte rolig, kurvig och dålig.Ha en underbar dag! Kram